Vandrarens lampor

På sommarens vandringsturer i Norra Finland, då det är ljust dygnet runt behöver man i allmänhet ingen belysning. Däremot är det under andra årstider all orsak att ta med en lampa. Under den allra mörkaste tiden är det vid fullmåne tillräckligt ljust utomhus för att kunna röra sig utan egen ljuskälla i det snöiga landskapet. Även under molniga kvällar är det möjligt att göra skidturer utanför elljusspår i närheten av bosättningen, eftersom tätortens ljus reflekteras från molnen mot snön. Den äldsta av människans ljuskällor var elden. I skenet av elden kunde man i skymningen göra mångahanda sysslor.

I friluftslivet behöver man lampor för många olika användningar. I vissa fall kan det vara viktigt med lång brinntid. I andra fall kan det vara bra med förutom lång brinntid även vara nyttigt om lampan i någon mån alstrar värme, såsom i tältlyktor som drivs med lyspetroleum eller gas. I vissa sysslor såsom då man hugger ved i mörkret är det viktigt att ha händerna fria. Då är en pannlampa det rätta valet. På valet av lampa inverkar också dess användningsändamål, vikt, brinntid, ljusstyrka - även i köld, möjlighet att justera ljusstyrkan, laddningsbarhet och vattentäthet samt stötsäkerhet.

Vandrarens användbaraste lampa är pannlampan. Dess strömkälla är antingen batterier eller en ackuckumulator. Ljuskällan kan bestå av flera LED-lampor eller en kombination, där det förutom LED-lampor även finns en ljusstarkare Xenon- eller argon-lampa. I allmänhet kan man hos pannlamporna välja olika ljuseffektnivåer. Pannlampans vikt inverkar mycket på dess användarvänlighet. Batterierna eller ackumulatorn är antingen fästade i pannbandet eller i ändan av en separat kabel (vid bältet eller i fickan). I kyla är det nyttigt om strömkällan är i skydd av kläder nära kroppen.

Det finns många slags hand- och ficklampor i butikerna. Bland dem kan man välja åt sig en lämplig modell beroende på vad den skall användas till.

Det finns tält- och handlampor av många slag och storlek. Strömkällan är antingen batterier eller en ackumulator men det finns också dynamolampor som laddas med rörelseenergi. I allmänhet är tältlamporna försedda med LED-lampor, eftersom brinntiden är viktigare än en god ljuseffekt.

Batterier och ackumulatorer

Strömkällan för elektriska lampor för friluftsbruk är engångsbatterier eller ackumulatorer dvs. laddningsbara batterier. Förutom dessa kan man i lamporna även använda alternativa energikällor såsom en vevbar dynamo. Strömkällan kan också laddas med annan rörelseenergi t.ex. genom skakning.

Batterier

Det finns många slags batterier och av olika storlek. Typiska är runda stavbatterier av vilka de minska kallas för fingerbatterier. Batterierna kan kopplas antingen i serie efter varandra, varvid lampans elektriska spänning växer eller parallellt, varvid spänningen förblir oförändrad, men i gengäld växer den uttagbara strömstyrkan. De vanligaste batterierna i lampor är alkalibatterier, men det finns även litiumbatterier. Fördelen med litiumbatterier är stor kapacitet och hög köldbeständighet. De kan inte användas direkt i stället för vanliga batterier på grund av att spänningen är annorlunda.

De allra minsta batterierna är de s.k. knappcellerna som används i små apparater som förbrukar litet ström, t.ex. nyckelringslampor. Det allmännaste batteriet är dock stavbatteriet.

Av batterierna kan en del innehålla kvicksilver, och de är miljöfarligt avfall efter användningen. Det är säkrast att lägga alla batterier i batteriinsamlingskärl. Största delen av batterierna är nuförtiden dock ofarliga. En del av batterierna är svanmärkta dvs. de som belastar naturen mindre än andra batterier.

Ackumulatorer dvs. laddningsbara batterier

Ackumulator är en apparat som upprepade gånger kan laddas med energi och som frigör den laddade energin i form av elektricitet. Det som skiljer åt engångsbatteriet från ackumulatorn, är att ackumulatorn kan laddas upp upprepade gånger, rentav 1000 gånger, medan engångsbatteriet i allmänhet laddas någon enstaka gång med en specialladdare. Det finns olika typer av ackumulatorer: Bly-, Nickel- Metallhydrid-, Nickel Kadmium-, och Litiumackumulatorer. Av dessa är Nickel- Metallhydrid (NiMH) den vanligaste medan Litiumackumulatoren (LiJon) hela tiden håller på att bli allt vanligare. Nickelackumulatorer kan i apparater ersätta engångsbatterier av samma storlek.

Ackumulatorerna laddas med laddare som använder nätström, bilens ackumulator t.ex. med anslutning via cigarettändaren eller med en solcell. Man bör observera att varje typ av ackumulator kräver en laddare som passar just för den ackumulatorn. Självurladdning hör till ackumulatorernas egenskaper och den är större än i engångsbatterier. Då ackumulatorn inte mera fungerar för den föras till insamling för farligt avfall. I lampor med ackumulatorer tar ljuseffekten, med undantag för blyackumulatorer, hastigt slut på en gång, medan ljuseffekten med engångsbatterier och blyackumulatorer minskar småningom.

Ljuskällor

I de lampor som vandrarna använder finns många olika ljuskällor, som är lämpade för olika användningsändamål. Nya ljuskällor utvecklas hela tiden med tanke på friluftslivet. I friluftslamporna har de traditionella glödlamporna i stor utsträckning ersatts av moderna ljuskällor. Om man vill ha stor ljuseffekt, såsom vid nattorientering, använder man halogen- eller kryptonlampor. Å andra sidan har halogenlampan hög strömförbrukning, vilket i allmänhet betyder kort brinntid. Av denna orsak är en krypton- eller halogenlampa inte ett gott val med tanke på friluftsliv. LED- dvs. lysdiodlamporna har en mycket liten strömförbrukning jämfört med glödlamporna. De är också mekaniskt hållbara, eftersom de inte har ett glasskal eller glödtråd som lätt går sönder. De nya Luxeon LED-lamporna utmanar redan halogenlamporna i fråga om ljuseffekt. Också Xenon-lampor ger stor ljuseffekt. Även dessa gasurladdningslampor saknar stötkänsliga, kortlivade glödtrådar. Likaså representerar kryptonlamporna den nya tekniken, men de är inte lika ljusstarka som Xenon-lamporna. I litet större fick- och tältlampor används också kompaktlysrör.

Elden är den traditionella och stämningsfulla ljuskällan inom friluftslivet under den mörka tiden av dygnet. Även vanliga facklor, stockfacklor och tjärgrytor skapar stämning. Vandrarens egentliga och vanligaste ljuskällor som grundar sig på brinnande lågor är stearinljus och olika lyktor. Lyktor försedda med stearinljus är bärbara stearinljuslyktor samt traditionella is- och snölyktor på vintern. Övriga ljuskällor är lyktor som drivs med lampolja eller lyspetroleum samt gas. Ytterligare finns lyktor där lampoljan förgasas under tryck. Alla dessa lyktor är lämpliga för lägerförhållanden och stugbruk.

Den vanligaste ljuskällan som drivs med lyspetroleum eller lampolja är stormlyktan vars ömtåligaste del är glaset. Det är bra att se till att lyktans platta veke är rak så att den brinner jämnt. Eftersom stormlyktan till sin konstruktion är stabilare än de andra lyktorna är den lämplig för friluftsförhållanden. Den kan användas både inom- och utomhus.

Oljelamporna drivs med lyspetroleum eller lampolja. De har antingen en veke eller både en veke och en glödstrumpa. En traditionell oljelampa lyser bra. En fast monterad oljelampa försedd med glödstrumpa håller även i flitig användning.

Gaslyktor som drivs med flytgas har ett klarare ljussken än traditionella oljelampor. Lamporna är försedda med glödstrumpa och i allmänhet en användarvänlig piezotändare.

Sådana oljelampor där lampoljan förgasas under tryck används då man behöver mycket ljus. Lampan drivs med förgasad lyspetroleum eller lampolja litet på samma sätt som i en gaslampa. Innan man tänder lampan bör man värma upp brännmunnstycket genom att bränna litet träsprit i en skål under glödstrumpan, så att lampoljan i munstycket förgasas varefter man kan öppna ventilen. Ljusstyrkan kan justeras med nålventilen.

Innan man förflyttar vanliga och förgasande olje- och gaslampor bör de förpackas noggrant och själva transporten bör ske försiktigt så att inte glödstrumpan går sönder.