Försummelsen av befästningen av Skanslandet straffade sig år 1808, när Sverige och Ryssland hade hamnat i krig och ryssarna belägrade Sveaborg. Ryssarna placerare ut tiotals kanoner på Skanslandet – från öns höga kullar kunde man ju skjuta rakt mot Sveaborg. Sveaborg kapitulerade snart inför de ryska trupperna. Sverige förlorade Finland och Finland blev en självstyrande del av det ryska kejsardömet.

Skanslandet kallades nu till kejsarens ära för Alexandersön. Ön upplevde en blomstringstid av befästning. Sveaborg var en viktig del av försvaret av kejsardömets huvudstad S:t Petersburg. Ryssarna började även planera för att utveckla Skanslandet. Först när Krimkriget bröt ut år 1853 då en allians mellan Ryssland samt Osmanska riket, Britannien, Frankrike och Sardinien etablerades kom dock byggnadsarbetena ordentlig igång. Batterier, det vill säga beskjutningsplatser för trupperna, byggdes på Skanslandet och Kungsholmen.

År 1854 seglade en engelsk-fransk krigsflotta ut på Östersjön. På Helsingfors och Sveaborg rustades upp ytterligare. I augusti 1855 seglade de allierade mot Sveaborg och bombade fästningen. Havet framför Skanslandet täcktes av eld och rök och Sveaborg led stora förluster.

Snart efter kriget byggdes det maffiga Alexandersbatteriet på Skanslandet som ett bevis på Rysslands militära makt. Rysslands förändrade utrikespolitik och den snabba utvecklingen av vapenteknologin syntes snart på Alexandersbatteriet. Till en början var kanonerna placerade i kasematter, det vill säga täckta konstruktioner som klarade beskjutning. De flyttades dock till toppen av en vall redan på 1870-talet. Kasematterna murades upp som utrymmen för manskap och lagring och tegelväggarna täcktes med tjocka sandvallar.

År 1906 nådde de första efterdyningarna efter den ryska revolutionen Helsingfors skärgård. Revolutionärerna erövrade Skanslandet och Kungsholmen. De besköt framgångsrikt Sveaborg från Kungsholmen. Explosionen i Kungsholmens krutlager och beskjutningen av den ryska flottan vände dock revolutionärernas segerrika situation till panisk förskräckelse och nederlag. I sammandrabbningen dog tiotals personer, en del av dem avrättades efter striderna.

Skanslandets lotsar fick dock Lotshuset som blev klart år 1878, dit de fick order om att flytta in. År 1910 bestämdes det att lotsarnas nya boplats skulle vara Vrakholmen, men då det var brist på utrymme där stannade även några kvar på Skanslandet. De sista lotsarna flyttade från Skanslandet först i början av 1920-talet.

Under första världskriget moderniserades Skanslandets batterier och gjordes i betong och en krutkällare byggdes i mitten av ön. Under första världskriget uppfördes en kasern i tegel för officerskåren samt ett antal lagerbyggnader. Skanslandets och Kungsholmens betydelse för Rysslands sjöförsvar började dock vara förbi. Försvaret koncentrerade sig istället på havet: ryssarna började befästa Helsingfors ytterskärgård, som exempelvis Mjölö, Torra Mjölö, Gråhara och Rysskär.

Vandring och friluftsliv