Säkerhet vid isfärder

Svaga isar

Retkeilijöitä luistelemassa. Taustalla talvinen vaaramaisema.

Isvett innebär alltid användning av sunt förnuft. Isens bärkraft mäts enligt den s.k. stålisen. Isens tjocklek kan variera mycket även på korta avstånd: t.ex. strömförhållanden och bottnens beskaffenhet påverkar isen mycket. Därför måste du försäkra dig om att isen är tillräckligt stark i hela det aktuella området.

Fast 10 cm tjock is bär vikten av en person. När man rör sig i en större grupp ska isen vara ännu tjockare. Solen får vårisen att förvittra snabbt och sådan is kan brista under en vandrare fastän istjockleken uppgår till 30 cm.

Säkerhetsutrustning för isfärder

Isdubbar hör till den grundläggande säkerhetsutrustningen för alla som rör sig på isen. Både pilkfiskare och långfärdsskridskoåkare behöver isdubbar. Isdubbarna ska vara lättillgängliga och bäras till exempel hängandes runt halsen. Om isen brister hugger man tag i iskanten med isdubbarna och drar sig med hjälp av dem upp ur det iskalla vattnet till bärande is. Vissa isdubbar har en visselpipa som hörs på långt avstånd. Viktiga egenskaper hos isdubbar:
- Dupparna ska vara fasta. dubben får inte lossna från handtaget när isdubben slås in i isen och personen som hamnat i vattnet drar sig upp på isen med hjälp av den.
- Handtagen ska ha ett bra och hållbart grepp.
- Isdubbarna får inte hänga fritt, eftersom det då finns en fara för att man sticker sig själv. I nödsituationer ska fästningen vara lätt att öppna och isdubbarna ska snabbt kunna användas.
- Isdubbarna ska ha ett justerbart snöre att hänga runt halsen. Isdubbarna ska hänga på rätt höjd vid bröstet, så att de snabbt kan tas i bruk.
Ispiken eller -staven är en stadig stav med stålspets som med ett slag genomborrar 5 cm tjock is. Med staven kan du kolla isens tjocklek och med den som hjälp kan du rädda dig själv eller en annan person ur vaken. En vanlig träkäpp är bättre än ingenting alls.
Livlinan hålls lättillgänglig, t.ex. i ryggsäckens sidoficka. Med den kan du rädda en person som fallit i en vak tillbaka upp på isen.
Ryggsäck med höftbälte eller grenrem fungerar som flythjälp då den är packad med reservkläder och handduk i en vattenfast påse.
Plastvisselpipa för att kalla på hjälp.
Ta även med dig en kompis - gå inte ensam ut på isen!

Om isen brister

Om isen brister under dig

Håll dig lugn och försök andas lugnt.
Ropa genast på hjälp.
Sträva tillbaka mot det håll varifrån du kommit.
Bryt isen framför dig så långt det går.
Utför simspark med fötterna så du får kroppen i vågrätt läge och häv dig upp på isen, använd stavarna som isdubbar.
Rulla, kräla och kryp tills du säkert nått bärande is. Håll dig i rörelse.
Om du inte kan ta dig upp ur vaken, håll tag i iskanten och förbli orörlig för att minimera värmeförlusten ur kroppen. Ropa på hjälp.
Sök dig så snabbt som möjligt in i värmen. Klä av dig de våta kläderna och dra på dig de torra byreskläderna. Om du inte har byteskläder bör du klä av dig de våta kläderna vrida ut vattnet ur kläderna med händerna. Därefter klär du på dig de fuktiga kläderna, eftersom de inte avkyler kroppen lika mycket som den bara huden. I kallt väder bildas ett islager på de fuktiga klädernas yta och även det ger litet skydd.
Det bästa sättet att värma upp dig på är att sätta de bara fötterna i ett fat med högst 40-gradigt vatten, dricka varm saft och att svepa in dig i en filt. Massage, alkoholhaltiga drycker och alltför snabb uppvärmning förorsakar lätt ett tillstånd där nedkylt blod plötsligt strömmar mot hjärtat och kan åstadkomma farliga rytmstörningar.

Om någon annan behöver din hjälp

Handla raskt.
Skaffa fram någon lämplig "armförlängare" t.ex. ett rep, en stadig trädgren, en åra, din egen blus.
Närma dig vaken från den bärande isens riktning, kryp och kräla de sista metrarna.
Om ni är flera personer som deltar i räddningsarbetet, skall ni bilda en kedja.
Iaktta försiktighet då den nedkylda personen flyttas.
Skydda henne från att kylas ned ytterligare och sörj för att personen kommer till närmaste hälsocentral.

Hypotermi är livsfarligt

Även om man kommer upp ur den kalla vaken finns det stor risk för att kroppstemperaturen sjunker under +35 grader. Detta tillstånd kallas hypotermi, och det är ett mycket allvarligt tillstånd om inte patienten genast får första hjälpen.