Vindskydd

Det finns många olika typer av vindskydd tillverkade av tältduk. De är ofta lättare och billigare i inköp än ett tält. Vindskyddet erbjuder inte skydd mot insekter, och det är kallare att övernatta där utan öppen eld än i ett tält.

För dagsutflykter lämpar sig ett vindskydd i tälttyg mycket bra tack vare sin låga vikt och mångsidighet. Vid regn hålls vandraren torr då hon kurar under det, vid mat- och vilopauserna är det - just det! - ett oslagbart skydd mot vinden.

Vindskyddets fördel jämfört med tältet är att man utanför den öppna sidan kan göra upp en öppen eld som reflekterar värme in i vindskyddet. Praktiskt taget alla vindskydd i handeln är tillverkade av gnist- och flamtåligt material.

Om vindskyddet reses så att vinden blåser från sidan kommer inte röken i ögonen på dem som finns i vindskyddet. Då man övernattar i vindskydd ligger man med fötterna mot elden; man fryser vanligen först om fötterna. Man bör alltid vakta elden.

Det så kallade tältvindskyddet är försett med en upprullningsbar framsida och en fast bottenduk. Ett bra vindskydd är försett med tillräckligt många stag och öljetter för att kunna resas och stagas ordentligt. Vissa vindskydd är försedda med stänger och markpinnar, som hjälper till att få skyddet rest även på trädlösa lägerplatser.

På många strövområden och i nationalparker samt längs med friluftsleder finns det fasta skärmskydd, vanligen är de träkonstruktioner. De är utmärkta rastplatser, och de lämpar sig även för övernattning. Många kommuner och föreningar har även egna skärmskydd som friluftsfolket fritt får använda.

Dessa vindskydd är oftast försedda med ett regnfast tak och ett slätt trägolv. En sida är öppen, så vandraren lätt får en känsla av att övernatta nästan under bar himmel. De flesta skärmskydd är försedda med en eldplats och brännved. Ofta är de även försedda med en torrtoalett, och dessutom kan man få dricksvatten från en bäck eller sjö.