Pyhä-Luosto vandringsled

StartpunktRiksväg 4 närä byn Vaisko och Käyräsvaara, 99550 Sodankylä

StartpunktLuostonportti, 99555 Sodankylä

För att starta den 30 km långa vandringsleden, scrolla ner i vägbeskrivningen till LUOSTONPORTTI.

Startpunkt för den 45 km långa vandringsleden: Vid Käyräsvaara vid riksväg 4, platsen är markerad med en skylt för Pyhä-Luosto, men det finns inga friluftsanordningar och inget parkeringsområde längs riksvägen.

Från riksväg 4 svänger man vid Pyhä-Luosto-skylten till en otydlig, dåligt underhållen skogsbilväg och går cirka 750 meter framåt. Man kan också köra försiktigt och parkera på vägens breddning (plats för två, max tre personbilar). Fortsätt till fots ytterligare cirka 100 meter, därefter finns en träskylt som pekar mot Yli-Luosto samt en mörk stolpe med en orange-röd topp. Ledens röda fyrkantiga markeringar börjar här. Platsen är överväxt, vilket kan göra det svårt att se början av stigen och skyltarna.

Den smala stigen löper totalt cirka 5 km i flack terräng, mestadels genom olika typer av ekonomiskogar. Stigen kan vara svår att urskilja på vissa platser, men längs den finns förutom de röda ledmarkeringarna även äldre markeringar, låga stolpar med en vandraresymbol. Efter regn kan stigen vara mycket blöt. Under färden passeras våtmarker som korsas med hjälp av spångar bestående av två längsgående plankor. Det finns också flera diken som korsas med små broar av några längsgående plankor.

Efter att ha passerat gränsen till nationalparken, cirka 50 meter före Yli-Luostos ödestuga, nås bäcken Luostonoja, som korsas via en bred bro med tvärlagda plankor. Vatten kan tas från Luostonoja bäcken men det måste kokas. Området runt bäcken är frodig lövskog, med växter som skogsnäva, skogsfräken och den ståtliga örnbräken.

Yli-Luosto ödestuga

Skyddad av granskog ligger Pyhä-Luosto nationalparks äldsta stuga, Yli-Luosto ödestuga, byggd år 1949. Det går även att övernatta i tält eller hängmatta på stugans gårdsplan.

Från ödestugan fortsätter leden längs en skogsstig som snart börjar stiga brant uppför Yli-Luostos bitvis mycket steniga sluttning. Efter en stigning på drygt en halv kilometer når leden Yli-Luostos topp, den nordligaste i nationalparkens fjällkedja (315 m över havet). Toppen är inte kal utan är täckt av ståtliga gamla tallar och björkskog.

Leden löper längs Yli-Luostos smala fjällrygg i vackert vildmarkslandskap, stenig och delvis svår att urskilja. En del röda ledmarkeringar på träden har bleknat; dessutom finns det gamla ledmarkeringar i form av stolpar med vandraresymbol. Ibland öppnar sig fina vyer mot öster. När leden börjar gå nedåt kan man beundra den framförliggande Keski-Luosto.

Leden fortsätter nära nationalparksgränsen, ibland som en smal skogsstig, och vid högre höjd genom stenfält. Bland de grå kvartsskärvorna kan man hitta snövita stenar: de är snökvarts, även kända som mjölkkvarts.

Cirka fyra kilometer från Yli-Luostos ödestuga möter leden vintertidens snöskoterled, och färden fortsätter längs nationalparksgränsen med både de röda fyrkantiga vandringsmarkeringarna och de höga stolparna med röda kryss för snöskoterleden.

Leden fortsätter genom steniga fjällryggarnas skogar, går in i nationalparken och stiger mot Keski-Luostos högsta punkt (406 m över havet). När träden glesnar, kan man i öster, cirka 3-4 kilometer bort, se Kitinen floden slingra sig genom myrar och skogar. Från Keski-Luostos topp öppnar sig en minnesvärd vy ända till Pyhätunturi och Isokuru. Luostos högsta fjäll Ukko-Luosto reser sig redan nära, och på dess norra sluttning kan man urskilja den långt synliga Ukko-Luostos utsiktsstuga, nästa rastplats på leden.

Vandringsleden lämnar snöskoterleden och går stundtals brant och stenig nerför Keski-Luostos sluttning och blir en smal stig som dyker in i ljus gammal tallskog. I närheten av Luostonloma svänger stigen åt höger och den drygt halva kilometern till Pyhä-Luosto-vägen går genom relativt jämn terräng. Efter att ha korsat vägen anländer man till Luostonlomas och Torvisen Majas parkeringsplats.

Luostonloma parkeringsplats

Från Luostonloma kan man vandra längs flera olika leder mot Pyhä. Om du vill passera genom Luosto by och dess tjänster rekommenderas att du följer skidspårsbottnen runt Ukko-Luosto via Tikkalaavu till Luostonportti (cirka 4 km), varifrån du kan göra en avstickare till Luosto centrum cirka en halv kilometer bort. Du kan också runda Ukko-Luosto på dess västra sida genom att passera Torvisen maja och fortsätta längs skidspårsbottnen till Ukkolaavu eller vika av från spåret längre bort från fjället för att följa den vildmarksliknande Luosto vandringsnaturstig (Pyhänlatvalaavu och Yrjölä hyresstuga finns längs leden).

Ledbeskrivningen fortsätter med korsningen av Ukko-Luosto. Från Luostonlomas parkeringsplats leder korta metalltrappor ner till skidspårsbottnen som går runt Ukko-Luosto. Leden följer det rödmarkerade spåret i 0,3 km till den röda stugan Torvisen Maja. Byggd 1957 gör Torvisen Maja till en av de äldsta byggnaderna i området avsedd för turism. Idag fungerar den som ett café, främst under vinterns skidsäsong.

Nära Torvisen maja korsar leden nationalparksgränsen och vid en brun metallskylt börjar leden stiga mot Ukko-Luostos skogsklädda norra sluttning och Ukko-Luosto utsiktsstuga. Leden är stundtals stenig och smal och stiger ganska brant under den första halva kilometern. Längre upp på sluttningen är stigningen något mindre.

Cirka 2 km från Torvisen maja når leden en markerad korsning, varifrån man fortsätter upp till Ukko-Luosto panoramastuga längs en bred grusbelagd stig cirka 100 meter.

Ukko-Luosto utsiktsstuga

Resan fortsätter på en bred grusbelagd stig som stiger mjukt uppför Ukko-Luostos norra sluttning bland allt glesare låga träd. Leden följer samma sträcka som dagsleden Ukko-Luostos krön, och blåa ledmarkeringar kan ses på träd och stolpar. 0,7 km från utsiktsstugan når man en korsning av grusbelagda stigar, där man fortsätter rakt uppför sluttningen längs en mörkare grusbelagd stig.

Den grusbelagda stigen stiger bred allt högre upp nära nationalparksgränsen, och terrängen övergår till nästan trädlöst öppet fjäll. Sluttningen präglas av skarpa stenblock och låga risväxter som bildar mönster i landskapet. I öster kan man se den intressant formade Orresokka resa sig med sin steniga topp från den omgivande skogen. Leden följer fjällryggen och Luostos skidbackar med sina konstruktioner ligger på vänster sida. Framför dig syns Ukko-Luostos topp som reser sig över det omgivande landskapet, lätt igenkännlig med sin vita väderstation med den kupolformade övre delen.

Scrolla ner i vägbeskrivningen till Ukko-Luostos topp.

LUOSTONPORTTI, startpunkt för den 30 km långa vandringsleden.

Först går man på en bred, lättframkomlig grusbelagd spårbana som börjar mellan två informationsskyddar. Ledens markeringar är gula fyrkanter på träden. Leden är en uppåtgående grusbbelagd stig genom skogen, vid korsningar svänger man mot Ukko-Luostos utsiktsplats och trapporna.

Metalltrappan med 575 trappsteg med träfodring slingrar sig uppför den branta steniga sluttningen. Trappan underhålls inte vintertid och leden är inte säker att använda under vintern på grund av lavinfara. Det finns utsiktsplatser där man kan ta en paus och njuta av vyerna mot bland annat Pyhätunturi vid klart väder.

Trapporna tar dig 0,4 km från toppen. Leden fortsätter längs en bred, men ibland ganska brant stigande, grusbelagd stig och några stabila stentrappsteg.

Ukko-Luostos topp

Området kring den vita väderstationen på toppen är lättframkomligt tack vare grusbelagningen, men det öppna fjällområdet är annars täckt av skarpa stenblock. Från toppen leder en cirka 100 meter lång grusbelagd, smal stig nedåt mot Ukko-Luostos utsiktsplats i väster. Från utsiktsplattformen av trä kan du beundra de vida myrmarkerna och skogarna nedanför. Illustrerade informationstavlor på platsen berättar mer om landskapet och naturen.

Vandringsleden fortsätter från toppen ned längs Ukko-Luostos sydsluttning, markerad med gula fyrkanter, inledningsvis på mörka stolpar och senare på träd. Nära toppen finns ingen tydlig stig, och man följer främst markeringsstolpar över stenblocken. I sluttningen framträder så småningom en stig i terrängen, som är stenig på vissa sträckor. Utsikten i färdriktningen är spektakulär: bergskedjan av fjäll och höjder i nationalparken breder ut sig, och sluttningen pryds av stenblock täckta med gul lav och låga risväxter, enstaka tallar och fjällbjörkar.

Leden går nedåt i Ukko-Luostos omgivande gamla skogar och cirka 1,7 km från toppen når man en korsning där flera sommar- och vinterleder möts i den skogsklädda dalen mellan Ukko-Luosto och Pikku-Luosto.

Från korsningen fortsätter man längs de gula fyrkantsmarkeringarna mot Pikku-Luosto och Lampivaara. Den skogsomgivna Pikku-Luosto passeras på en smal, ibland stenig stig. Pikku-Luostos topp består mestadels av stenfält. Vid en korsning tar man till vänster mot Lampivaara och följer en bred, lättframkomlig grusbelagd stig i 0,3 km.

Lampivaara

Lampivaaras café och rastplats ligger vid en knutpunkt för flera sommar- och vinterleder, bredvid den steniga toppen av Lampivaara. Rastplatsen, som är fritt tillgänglig för alla, har ett vindskydd (ingen vedförsörjning) och en torrtoalett. Den mest populära sevärdheten på platsen är Lampivaaras ametistgruva. Där kan man delta i avgiftsbelagda guidade turer. Det är inte tillåtet att gå in på det inhägnade gruvområdet på egen hand. Det brukar finnas möjlighet att fylla en vattenflaska på caféet.

Från Lampivaara fortsätter vandringsleden tillsammans med den med röda fyrkanter markerade Rykimäkuru-leden mot rastplatsen Pyhälampi, 3,2 km bort. Leden är också en terrängcykelled och går som en bred grusbelagd stig genom imponerande gamla skogar, långsamt sluttande nedåt längs Lampivaara.

Pyhälampi

Det finns ett vindskydd och en raststuga i skogskanten, uppkallad efter närliggande Pyhälampi sjön. Observera att det är förbjudet att göra upp eld vid vindskyddet under varning för terrängbrand. Vatten kan tas från Pyhäjoki (måste kokas innan det dricks). Raststugan är avsett för korta pauser, men på gården finns det lämplig plats för att sova i ett tält och de omgivande träden tillåter också att sova i en hängmatta.

Pyhäjoki floden korsas via en bred spångad bro. Efter bron finns ett 70 meter långt avsnitt med 90 cm breda gallerförsedda metallspångar utan träfodring på leden. Större hundar kan gå bredvid spången i buskaget, medan det kan vara säkrast att bära små hundar över den.

Leden klättrar som en stig ojämn av rötter uppför den skogsklädda nordsluttningen av Latvavaara. Vid en korsning markerad med träskyltar fortsätter man mot Pyhä, och följer en smal stig markerad med gula fyrkanter i 2,5 km över Latvavaara (382 meter över havet). Stigen är bitvis öjämn av stenar och rötter. Leden når en grusbelagd korsning och Porontahtoma-vindskydd.

Porontahtoman laavu

Vid vindskyddet kan du göra upp eld när det inte är terrängbrandvarning. I vindskyddet kan du övernatta och det finns träd som möjliggör övernattning i hängmatta. Det kan vara svårt att hitta en lämplig plats för tält och nästa rastplats Kapusta lämpar sig bättre för tältning på grund av terrängen.

Från Porontahtoma fortsätter leden mot Pyhä och Kapustas raststuga, 1,7 km bort, längs en bred grusbelagd stig som går genom skogarna på Kapustafjällets östra sluttning. Leden är också en terrängcykelled. Denna del är en stigning, som börjar ganska svagt men blir brantare under de sista 500 metrarna, men hela tiden lättframkomlig tack vare grusbeläggningen.

Kapusta

Kapustas raststuga är vackert belägen vid den högsta toppen av Kapustafjället (398 m över havet). På gårdsområdet finns en eldstad där du kan göra upp eld när det inte är terrängbrandvarning. Raststugan är avsedd för dagsbruk, men det finns jämn mark för tält i området. För hängmatta kan du hitta plats i skogspartierna nära stugan. Bredvid leden, mittemot dagstugan, finns en vattenpunkt några brunnsringar djup, täckt med ett lock, där smält- och regnvatten samlas. Vattenmängden varierar beroende på vädret, och vattnets kvalitet är inte undersökt, så det rekommenderas att koka det innan användning.

Från Kapusta fortsätter leden mot Pyhä längs en svag sluttning nedåt som en bred grusbelagd sträcka på 0,5 km. Leden är också en terrängcykelled.

Vandringsleden lämnar den grusbelagda terrängcykelleden och fortsätter som en stig, ställvis ojämn av stenar och rötter mot Huttuloma, som ligger ca 4,4 km bort över Huttutunturi. När du klättrar uppför Huttutunturis sluttning ökar stenigheten på stigen och kräver extra uppmärksamhet. Den högsta toppen av Huttutunturi (418 m över havet), täckt av stenblock, ligger öster om leden. Emellanåt kan du skymta sjön Huttujärvi mellan träden i väster.

I Huttuloma, mellan Huttutunturi och Peurakero, når leden en korsning med metallskyltar. Huttulomas ödestuga ligger bara drygt 100 meter bort.

Huttuloma

På ödestugans gårdsområde finns ett kokskjul och en öppen eldstad, i den senare kan du göra eld endast om det inte råder varning för terrängbränd. Några tiotals meter från gårdsområdet finns en naturlig vattenpunkt i slutet av en plankgång. Vattnets kvalitet är inte undersökt, koka vattnet innan användning. Området är ett populärt övernattningsställe och ödestugan är liten; under högsäsong på sommaren och hösten bör man vara beredd på att det inte finns plats i stugan. Nära stugan finns gott om platser för tält och träd för hängmatta.

Från Huttuloma fortsätter vandringsleden, markerad med gula fyrkanter, uppför Peurakeros skogsklädda sluttning. Leden är en smal grusbelagd stig, men särskilt vid den branta stigningen i början har smältvatten sköljt bort gruset, och du går på en stenig stig. Högre upp blir stigen en enhetlig, smal grusväg. Leden delas också med terrängcyklister.

Den grusbelagda stigen går högt på Peurakero och den efterföljande Laakakero. Det öppna fjällandskapet bjuder på enastående vyer. Här kan du njuta av fjällvindens friskhet och vila ögonen på de mjukt rundade topparna i Pyhätunturis urgamla fjällkedja.

Noitatunturi reser sig som den högsta toppen i kedjan, och även om leden går bredvid fjället finns det en möjlighet att bestiga toppen från en korsning omgiven av kvartssandsten cirka fyra kilometer från Huttuloma. Du kan använda den grönmarkerade leden, Erövring av Noitatunturi, i ungefär en kilometer upp till toppen och komma tillbaka.

Vandringsleden fortsätter från korsningen mot Pyhä längs den grusbelagda leden, som följer också den grönmarkerade leden Erövring av Noitatunturi. I början passerar man den låga Annikinlampi tjärnen, som är omgiven av bergsväggar. Stigen löper längs steniga sluttningar och inne bland låga tallar och björkar och når till sist Karhunjuomalampis rastplats, där grusbeläggningen tar slut.

Karhunjuomalampi

Vid den stämningsfulla Karhunjuomalampi tjärnen finns en raststuga, en halv kåta och ett vindskydd, samt vedbod och torrtoalett. Vid tjärnens strand finns en liten brygga dit korta trappor leder. Koka vattnet innan det används. Det är förbjudet att bada, bada hundar eller diska i tjärnen. Det stora och plana gårdsområdet erbjuder goda möjligheter för tältning. Det finns också passande träd för hängmatta. Oavsett boendeform måste man ta hänsyn till den närliggande Isokuru begränsningszonen, där det är förbjudet att slå upp läger. Området bakom stängslet hör till begränsningszonen, liksom området runt tjärnen.

Då leden fortsätter från rastplatsen förenas den med Karhunjuomalampileden markerad med röda kvadrater. Leden svänger vid korsningen till höger mot Isokuru. Här går man in i en begränsningszon, där det är förbjudet att lämna den markerade leden för att skydda naturen och för vandrarnas säkerhet.

Leden fortsätter som en bred stig på Uhriharju i 0,6 km. Från en inhägnad utsiktsplattform kan du beundra nationalparkens fjäll samt färgerna på myren i Karhukuru nedanför. Från Uhriharju går man nedåt till Isokuru via branta trappor med nästän 500 steg. Trappstegen är av metallgaller och har en smal brädfodrad del för hundar.

Från foten av trappan går du längs breda gångbroar av metall och trä och når snart Pyhänkasteenlampi, inbäddad bland klipporna. Den mystiska stämningen vid tjärnen och vattenfallet Pyhänkasteenputous, sammankopplad med den skogssamiska historien, kan avnjutas från en träplattform. Det är inte tillåtet att gå ner till tjärnen eller fallet.

Färden fortsätter längs botten av Isokuru, över breda plankbroar i cirka 1,3 km. Vid Isokurus södra ända leder trappor upp till Isokurus kåta (trappstegen är av metallgaller och har en smal brädfodrad del för hundar).

Isokuru

Isokurus kåta och halvkåta med gårdsområdet utgör ledens sista rastplats. Gårdsområdet är plant och omgivet av stora tallar, vilket gör det möjligt att övernatta både i tält och hängmatta. Området bakom kåtan tillhör dock begränsningszonen där det är förbjudet att slå upp läger.

Från rastplatsen fortsätter leden till naturum Naava som ligger cirka två kilometer bort, genom att följa den breda, grusbelagda stigen markerad med gula fyrkanter som slingrar sig genom Isokurunkangas skog. Vid nationalparksgränsen går man en kort sträcka längs ett brett skidspårsbotten, sedan korsas vägen Kerontie. Leden fortsätter mot naturumet ledd av bruna skyltar och färgmärkta ledmärken i cirka 0,7 km längs asfalterade gångvägar.

SlutpunktNaturum Naava, Luontotie 1, 98530 Pyhätunturi