Fjällen i Ruka-Valtavaara-området är rester av den forntida svekokarelska bergskedjan, som tidens tand har nött ner och lämnat endast de delar som består av de hårdaste bergarterna. I Ruka-Valtavaara-fjällkedjan finns Kuusamos högsta fjäll, där Valtavaara når en höjd av 492 meter.

Fjällkedjan i Ruka hör till Kuusamos vidsträckta skifferområde, som har uppkommit av att sand, mjäla, kalkslam och olika produkter från vulkaniska aktiviteter – såsom lava och aska – har avlagrats på ett äldre gnejskomplex. Dessa avlagringar pressades av jordskorpans rörelser ihop till komplicerade veckkonstruktioner när den svekokarelska bergskedjan bildades.
Den huvudsakliga stenarten i de nuvarande högsta fjällområdena är den slitstarka kvartsiten, som ursprungligen uppstod som strandsand ovanpå lava som avlagrats genom omfattande vulkanisk aktivitet. Miljontals år av slitage har exponerat lagren i den forntida bergskedjan.
Områdets mest kända grotta är Pirunkirkko, som ligger i sluttningen av Juhannuskallio och är cirka fem meter lång och två meter hög. Grottan har uppstått av sprickor i de rena kvartsiterna i kvartsitformationen i samband med bergsveckningen. I grottans väggar har det ursprungligen funnits rikligt med bergskristaller, kvartskristaller som kristalliserats ur lösningar.
I stenarna på Ahmakallio branta blockstenssluttning i Valtavaara kan man se märken efter vågorna som slagit mot den urgamla havsstranden. Fjällkedjan som går från sydväst mot nordost har bildats mot isens rörelseriktning under istiden. De östliga sluttningarna är betydligt flackare än de västliga och fyllda av lösa jordarter, medan de västliga sluttningarna ofta är branta och släta vertikala klippor.

Fjällen i naturskyddsområdet (Konttainen, Valtavaara och Pyhävaara) har bedömts vara mycket värdefulla klippområden. Spår efter faserna för miljontals år sedan kan ses på alla dagsleder, i synnerhet på Valtavaaran huiputus-leden.

Vandring