Sångsvanen är en typisk nordlig fågel Det är inte konstigt att den trivs bra just i Polcirkelns strövområde. Svanarna häckar på aapamyrarnas lugna tjärnar, men särskilt mycket svanar kan man se vid Polcirkeln under vårens och sommarens flyttfärder.

En flygande sångsvan är lätt att känna igen på sin helt vita fjäderdräkt och sitt trumpetliknande ljud som den låter höra under sin flygning. Kännetecknande är också näbbens gulsvarta färg.
Sångsvanen har anpassat sig ytterst väl till kalla förhållanden. Ett bra exempel på detta är svanens fötter. De har endast få muskler, vilket gör det lätt att hålla fötterna varma med lite energi. Det varma blodet till fötterna strömmar mycket nära det kalla blodet som går bort från dem, varvid blodet som går till fötterna svalnar och värmer blodet som går tillbaka till hjärtat. På så sätt minskar värmeförlusten. Sångsvanen kan också värma fötterna växelvis i skydd av fjäderdräkten och i extrema fall vid risk för förfrysning släppa ut mer varmt blod i kroppens extremiteter.
Sångsvanen häckar i Island och de norra delarna av Eurasien ända till Stilla havet. Häckningsområdets norra gräns avgörs av att vattendragen måste vara isfria ungefär 150 dygn om året. I Finland har det häckningsbeståndet traditionellt varit starkast i det glesbefolkade norr, men numera får de svanar som lever i frodiga sjöar i söder fler ungar. Därmed håller bestånden på att jämnas ut.
Trots sin stora storlek undviker sångsvanen stora fjärdar och väljer tjärnar på aapamyrar och tallmyrar som boplatser. På deras stränder bygger den ett bo där den lägger 4–7 ägg i april–maj. De försvarar boet aggressivt mot alla inkräktare. Ungarna som föds efter en drygt månads ruvning är till en början gråa, men blir vita efter följande sommars ruggning. Ungarna tillbringar sin första vinter med föräldrarna. En vinter som kommer för tidigt kan vara ödesdiger för ungarna som ännu inte kan flyga.
Den stora vita sångsvanen har alltid fascinerat människor. Den är Finlands nationalfågel och en viktig del av Finlands kultur. Sångsvanen förekommer i såväl målarkonsten och poesin som musiken.

Sångsvanen är också symbol för naturskyddet i Finland. I början av 1900-talet var sångsvanen på gränsen till utrotning och endast några få häckande par fanns kvar. Yrjö Kokko, som verkade som veterinär i Muonio, skrev böcker om sångsvanen som fick entusiasmen för att skydda den att vakna och svanen fridlystes helt. Numera häckar 10 000 par i landet och denna ödemarkens fågel kan också ses i städer. Vid polcirkeln kan man bäst beskåda svanen i Vaattunkilampi.

Vetenskapscentrum och utflyktsrådgivning

Pilke vetenskapscentrum och utflyktsrådgivning