Lapplands ödemarksområden – långt från allt 

I Finland finns tolv ödemarksområden och de finns i norra och östra Lappland. Ödemarksområdena är vidsträckta, obebodda och väglösa områden. Avsikten är att de ska bevaras i nästan naturligt tillstånd som lämpliga områden för rekreation och utövande av traditionella naturnäringar, såsom jakt, fiske och renskötsel. 

Till skillnad från till exempel nationalparkerna finns det mycket få rastplatser eller markerade leder för vandrare i ödemarksområdena. I ödemarksområdena kan man vandra på egna stigar i flera dagar utan att stöta på andra vandrare. Där kan man njuta av ödemarkens tystnad och naturens lugn. 

Forststyrelsen förvaltar ödemarksområdena i Lappland. Deras sammanlagda areal är nästan 15 000 km2. Ödemarksområdena inrättades genom ödemarkslagen 1991. Syftet med lagen är att bevara områdenas ödemarksnatur, trygga samekulturen och naturnäringarna samt utveckla ett mångsidigt nyttjande av naturen. Allemansrätten gäller i ödemarksområdena. 

Ödemarksområdena har sina egna särdrag. Ett ödemarksområde kan vara ett till största delen vidsträckt trädlöst högland, medan ett annat är en mosaik av små sjöar och stenig terräng. Det är bra att bekanta sig noggrant med området när man planerar utflykten.  

Man bör inte underskatta ödemarksområdena, de är krävande utflyktsmål. Eftersom stugorna är få och det knappt finns några markerade leder kräver utflykter där goda vildmarksfärdigheter. Man bör behärska orientering, att slå läger i terrängen och laga mat samt hur man utrustar sig för årstiden och förhållandena innan man planerar en utflykt till avlägsna ödemarksområden.