Allemansrätten
Med allemansrätten avses vars och ens rätt att vistas i naturen oberoende av vem som äger marken.
Allemansrätten och de rikliga skogarna och vattendragen i vårt land ger oss utomordentliga möjligheter att röra oss ute i naturen för att söka rekreation och avkoppling. För att utnyttja naturen inom de gränser som allemansrätten tillåter behöver man alltså inte markägarens tillstånd och man behöver inte betala något för att utöva rättigheterna. Allemansrätten beviljas, styrs eller begränsas av olika lagar.
Observera att allemansrätten inte som sådan gäller i alla områden, såsom i nationalparker.
Med allemansrätten får du
Röra dig till fots, åka skidor och cykla i naturen, såsom i skogar, på naturängar och på vattendrag och sjöar.
Rida utan att skada terrängen.
Tillfälligt vistas och övernatta på sådana områden där det är tillåtet att röra sig.
Plocka vilda bär, svampar och icke-fridlysta växter.
Idka båtliv, simma och vattendrag samt färdas på isen.
Meta och pilka.
Med allemansätten får du inte
Göra upp öppen eld på annans mark.
Störa hemfriden exempelvis genom att slå läger alltför nära en bostad eller genom att föra oväsen.
Skräpa ned i naturen.
Fälla eller skada levande träd.
Köra ett motorfordon i terrängen.
Röra dig på gårdsplane, planteringar och odlade åkrar.
Ta torra eller kullfallna träd.
Ta mossor eller lavar.
Störa eller skada fågelbon och fågelungar.
Störa djur.
Orsaka olägenheter för markägarens markanvändning.
Fiska och jaga utan vederbörliga tillstånd
Att låta hunden springa utan koppel på allmän badstrand, lekpark eller -område för barn, preparerat skidspår eller idrottsanläggning.
Att ha hunden utan koppel i tätort, på en motionsslinga eller på annans mark.
Håll hunden kopplad under perioden 1.3.-19.8.
Allemansrätten på naturskyddsområden
Rätten att röra sig i naturskyddsområdena kan begränsas genom naturvårdslagen, om det är nödvändigt för att bevara floran eller faunan i området.
Rätten att röra sig i naturskyddsområdena kan begränsas genom naturvårdslagen, om det är nödvändigt för att bevara floran eller faunan i området.
Rätten att slå läger kan begränsas eller förbjudas helt. Dessa begränsningar nämns i fredningsbestämmelserna i beslutet om inrättande av området eller i dess ordningsstadga. Olika typer av naturskyddsområden avviker dock rätt mycket från varandra i detta avseende.
I samband med utflyktsmålen som presenteras i Luontoon-tjänsten finns även information om platsens specifika instruktioner och regler.
I regel måste man ha tillstånd för att samla växter och växtdelar samt fånga insekter och de ges bara för vetenskaplig forskning.
På naturskyddsområden får man inte ta marksubstanser och inte heller förstöra jord- eller berggrunden.
Mete och pilkfiske kan begränsas i vissa vattendrag (bl.a. i forsar och strömmar i vattendrag för vandringsfisk).
Sökning efter metallföremål är i huvudsak tillståndspliktig verksamhet och tillåten endast för vetenskaplig forskning. På statens marker som förvaltas av Forststyrelsen är det tillåtet att använda metalldetektor enligt allemansrätten för att lokalisera metallföremål. För grävning krävs dock markägarens tillstånd.
Principer för de olika typerna av naturskyddsområden
I nationalparkerna får man i allmänhet röra sig fritt med egna muskelkrafter med undantag för områden med tillträdesförbud.
- Att följa markerade leder minskar slitaget på naturen och är säkrare.
- Att slå läger är tillåtet endast på anvisade ställen. Det är tillåtet att plocka bär och svamp samt att meta och pilka.
- Sådana färdsätt som ridning, cykelåkning och körning med hundspann, som hör till allemansrätten, är i allmänhet tillåtna endast på anvisade leder.
På myrskyddsområdena är allemansrätten i allmänhet inte på något sätt begränsad. Man får fritt röra sig och slå läger, likaså plocka svamp och bär och samla växter. Vissa myrskyddsområden har dock områden med tillträdesförbud, där det är förbjudet att röra sig eller vistas under fåglarnas häckningstid.
På en del mindre naturskyddsområden, t.ex. skyddsområden för gamla skogar samt lundar, är det förbjudet att slå läger. Annars får man röra sig fritt, liksom plocka bär och svamp.
På mera strikt skyddade områden, naturreservat och sälskyddsområden, får man färdas endast med Forststyrelsens tillstånd.
- Ett undantag utgör de naturreservat som genomkorsas av vandringsleder. Det är förbjudet att gå utanför leden.
- I Kevo och Sompio naturreservat är det till skillnad från andra naturreservat möjligt att slå läger på angivna platser.