Man kan börja från Aittajärvi på sommaren

Leden har inte märkts ut i terrängen, utan utfärder som sker i det här området sker genom orientering. Leden kräver goda färdigheter i kartläsning och tidigare erfarenhet av friluftsliv. I terrängen har det formats stigar som används av vandrare, och tydliga stigar som syns i terrängen kan också ses på friluftskartorna.

Vid gränsen till nationalparken finns ett parkeringsområde samt vid Suomujokistranden ett vindskydd, ett dass och eldplatser.

Från Aittajärvi parkeringsområde går man längs stigen till Suomujokis strand till övergångsstället. Älven korsas genom att vada. Vadstället är lätt att urskilja i terrängen och har märkts ut på friluftskartorna. På älvens botten har man placerat ut orangefärgade stegstenar som visar en gynnsam vadarrutt. Den grundaste punkten av älven ligger i mitten, vid ön, de djupaste fårorna finns i strändernas omedelbara närhet. Vid högvatten kan man inte korsa älven genom att vada. Den närmaste bron ligger 7 km uppströms längs Suomujoki. Vattenståndet kan bedömas på förhand på Miljöförvaltningens webbplats.

Efter att ha korsat Suomujoki fortsätter leden söderut längs Maantiekurunoja. Cirka 1 km från vadstället vid stranden av Kotajärvi i Helander finns en musealt bevarat ruin, där bl.a. Elias Lönnrot och M. A. Castrén övernattat julen 1841. Härifrån går man cirka 2,5 km, till renstängslet och porten. Kom ihåg att stänga porten.

Om man inte vill avverka 23 km från Aittajärvi till Luirojärvi på en dag kan man övernatta i Sudenpesä hyresstuga, Sarvijoki öde-/reserveringsstuga eller i tält. Då blir dagsresan från Aittajärvi till Sarvijoki cirka 13 km.

Stigen som leder till Sudenpesä stuga och Sarvioja stuga viker av från Maantiekuru mot nordost vid Kaarnepää. Från korsningen är det cirka 3 km till Sudenpesä stuga. Sudenpesä stuga är en hyresstuga för fem personer, en kilometer från stugan finns Sarvijoki öde-/reserveringsstuga. Efter övernattningen återvänder man igen till stigen som går längs Maantiekuru. Från Sudenpesä är det cirka 16 km till Luirojärvi.

På de mest steniga ställena på fjällsluttningen kan stigen inte urskiljas i terrängen, men riktningen går söderut mot Luirojärvi. Efter att du korsat Pälkkimäoja lönar det sig att gå runt den steniga våtmarken framför dig längs stigen från Apujoukkojenvaara.

Cirka 1,6 kmFrån Pälkkimäoja vindskydd söderut går stigen genom Lapplands renbeteslags vallområde. På vallområdet finns några låsta renstugor som är avsedda för renskötare. Från vallområdet är det cirka 5 km till Luirojärvi.

Vid Luirojärvi finns flera stugor

– Rajankämppä är en ödestuga
– Luirojärvi (även kallad Hilton) är en öde-/reserveringsstuga för tolv personer.
– Kuuselankämppä är en hyresstuga för fem personer.
– I närheten av Luirojärvi kan man tälta på anvisade platser.

Det sig att tillbringa två nätter vid Luirojärvi och göra en dagsutflykt på den s.k. mellandagen Till toppen av Sokosti. Sokosti är det högsta fjället i Urho Kekkonens nationalpark. Från Luirojärvis strand är det cirka 5 km i en riktning till toppen av Sokosti. Från Luirojärvis strand går en stig som också syns på kartorna. I närheten av toppen har ingen stig bildats i blockmarken.

På toppen av Sokosti finns en mast och en låst servicebyggnad. Hos den egna operatören kan man kontrollera den egna mobilens täckning. Det är bra för vandrare att veta att det alltid finns skuggområden i ödemarken och att det ibland kan förekomma funktionsstörningar i masten. Det kan ta några dagar att åtgärda felet.

Från Luirojärvi till Muorravaarakka går färden längs Via Pälkkimäoja vindskydd Pälkkimäoja mot Lumipää. Stigen som urskiljs i terrängen stiger söder om Lumipää uppför fjällsluttningen och går sedan nedåt till Lumikuru. Högt uppe finns ingen stig i blockmarken

Ravinen Lumikuru är en fantastisk natursevärdhet mellan Lumipää och Ukselmapään fjällen. Under Lumikurus branta vägg kan snön ligga osmält hela sommaren, och därifrån har ravinen också fått sitt namn. På botten av ravinen mynnar en bäck med klart vatten, på vars stränder man kan beundra parkliknande fjällbjörkdungar med vita stammar, källor som kantas av mossor och ormbunkar samt frodiga ängsfläckar. I Lumikuru kan man också beundra gamla rönnar, som växer snett och vint på sluttningen.

• Man får inte slå läger eller göra upp eld i Lumikuru.
• På vintern råder lavinfara i Lumikuru!

En stig som följer Lumikurunoja lederTill stranden av Muorravaarakkajoki. På andra sidan ån syns Muorravaarakanruoktu och Muorravaarakka öde-/reserveringsstuga. Älven korsas genom att vada vid stugorna. Vid högvatten lönar det sig att leta efter ett bättre korsningsställe i det övre loppet. Det är alltid skäl att iaktta särskild försiktighet när man korsar en älv. Vid högvatten i Muorravaarakkajoki stiger vattenståndet snabbt under störtregn och vårflöden.

Från Muorravaarakka går färden till Sarvijoki i vacker fjällterräng, där fjällsluttningarna gör färden krävande. Längs leden finns fjällbjörkdungar, klara bäckar, ormbunkskantade tjärnar, trädlösa kalfjäll och stenig mark. På det här avsnittet kan vandraren se nationalparkens imponerande landskapsobjekt Pirunportti, Ukselmakuru och Paratiisikuru.

Färden börjar vid passagen över Muorravaarakkajoki. Därifrån går man längs stigen som blev bekant dagen innan i riktning mot Lumikuru. Efter mindre än en kilometer börjar stigen stiga mot nordväst i riktning mot Pirunportti. Pirunportti är en brant ravin som formats av istiden och en fantastisk natursevärdhet. Vid Pirunportti kan snön ligga kvar långt in på sommaren. På vintern råder lavinfara i Pirunportti!

Efter Pirunportti börjar vägen stiga längs Ukselmapää fjällsluttning och går brant ner till Paratiisikuru. Paratiisikuru sägs vara en av de vackraste platserna i Urho Kekkonens nationalpark. I ravinen finns två klara tjärnar och i södra ändan av ravinen ett vattenfall. Växtligheten i Paratiisikuru är frodig och bl.a. majbräken kantar tjärnarna.

• I Paratiisikuru är det förbjudet att övernatta, göra upp eld och slå läger!

Stigen mellan tjärnarna i Paratiisikuru svänger efter den mindre tjärnen mot nordväst, mot Sarvijoki stuga och Sudenpesä stuga. Den nedre stigen går direkt längs Sarvijokis källflödes stränder, den övre stigen går något högre upp på en torrare fjällsluttning. Båda stigarna leder till Sarvijoki öde-/reserveringsstuga, vid vilken älven korsas genom att vada.

Från Sarvijoki/Sudenpesä går man igen till Maantiekuru stig och återvänder därifrån tillbaka till Aittajärvi. Om man inte vill gå samma stig som tidigare och litar på sin egen orienteringsförmåga kan man gå via Kaarnepääs och Kuotmuttipääs toppar. Då vandrar man uppåt och norrut vid Sarvijoki stuga eller Sudenpesä stuga, mot Kaarnepääs branta, trädbevuxna sluttning. Därifrån kan man fortsätta färden via Kaarnepääs och Kuotmuttipääs toppar i det öppna landskapet. Från fjällets topp är det skäl att på nytt gå ner till Maantiekurunoja stig före renstängslet. Det finns en grind vid stigen. Resterande cirka 4 km går längs den bekanta stigen mot Aittajärvi.