Orientering är glädjen i att hitta och lyckas gång på gång. Visst ställs man också inför begränsningar i sin förmåga, går vilse, men det är bara fråga om tillfälliga missar. Med en noggrann karta och en pålitlig kompass hinner man inte gå vilse länge, men det ger orienteringen lite spänning och en känsla av att tryggt kunna gå vilse. Att hitta tillbaka till kartan ger en av de bästa övningarna i att avläsa terrängen.
Okänsligt sagt går orienteringen ut på att så snabbt som möjligt och i en bestämd ordning ta sig enligt en självvald rutt via punkter som är utmärkta i terrängen, med hjälp av karta och kompass. Det kräver en dialog mellan kartan och terrängens språk, som orienteraren hela tiden tolkar.
Antingen du orienterar lugnt och kollar svampförekomsterna eller svettas i tävlan med dina döttrar, vet den stora och brokiga familjen av orienterare hur gott orienterandet gör oss var och en. Efter en timmes orientering märker du att vardagsbekymren inte korsat din hjärna en gång. Livet pulserar i dina ådror och naturmiljön har gjort sitt. Med ökande orienteringskunskaper kan du också bege dig på en ödemarksvandring utan att behöva känna dig bunden av stigar.
Hur börjar man orientera?
Det bästa sättet för en nybörjare att bekanta sig med grenen är att gå till den närmaste orienteringsföreningens kvällsorientering med kontroller. Du får vanligen information om var de finns på idrotts- eller orienteringsföreningens webbplats i din hemkommun.
Klä dig lämpligt sportigt och ta på dig terrängdugliga sportskor. Du hinner bekanta dig med orienteringsmodet vid kontrollerna. Kompass och stämpel kan du ofta hyra eller låna på startplatsen. Kontrollera det här på förhand med arrangören ifall du inte har egna redskap.
För en kartavgift på några euro kommer du ut på banan, vars svårighetsgrad du kan välja efter nivå eller humör. På de lätta banorna har du stöd av stigar och tydliga landmärken när du väljer rutt. Du kan också fritt välja orienteringstaktik. En del rusar förbi kontrollen och vänder om, andra promenerar spikrakt från kontroll till kontroll, och några kan till och med störta direkt från kontroll till kontroll. Man ska helst utveckla sin förmåga utifrån de egna utgångspunkterna och målen. Orienteringsföreningarna hjälper gärna till i början.